Archive for ‘Music & Film’

7 April, 2013

2013-04-07 Zara Larsson

Suggestive

Advertisements
13 February, 2012

2012 Februari 13 Måndag kl 00:15

Inspiring!

If I could reach, higher
Just for one moment touch the sky
From that one moment in my life
I´m gonna be stronger
Know that I´ve tried my very best
I´d put my spirit to the test
If I could reach

 

And of course today we mourn Whitney Houston, RIP!


10 February, 2012

2012 Februari 10 Fredag kl 22:55

I dag firar vi minnet av en gitarr Gud, Gary Moore. En saknad virtuous av sällan skådat slag.

http://www.youtube.com/watch?v=AhGE9-OBaP8&feature=fvst

Ett annat saknat musikaliskt geni var Frank Zappa. Mitt i bland alla galna upptåg och uttalanden var han en oerhört seriös musiker och en stark anhängare av det fria ordet.

http://www.youtube.com/watch?v=FwRkhOCW9HQ&feature=related

Stevie Ray Vaughan, the Hendrix Legacy man. RIP!

http://www.youtube.com/watch?v=OEJh2FFUUoU

Jeff Healey, blind med gitarren i knät och den märkligaste teknik man kan tänka sig. Men OMG vilken gitarrist!

http://www.youtube.com/watch?v=ikHI7_PMFNc

29 January, 2012

2012 Januari 29 söndag kl 20:47

Ännu en söndag …

Söndagar ger olika typer av känslor.  Å ena sidan har man gått ner i varv och kan mysa med familjen på morgonen vilket ju på inget vis är fel.

Å andra sidan så är det bara en dag kvar på ledigheten och dessutom måste städning, tvätt etc bli omhändertaget.

Jag tror att man egentligen skulle behöva två söndagar varje vecka…….

                                                                                                                                                                 

Såg i dag att John Hurt skall få ett life time award på Bafta galan, låter helt rätt.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article14286300.ab

14 May, 2011

Franka Potente

Franka Potente, född den 22 juli 1974 i Tyskland, är en tysk skådespelerska, författare och regissör.

Franka Potente slog igenom med huvudrollen i filmen Spring Lola av Tom Tykwers 1998. Efter ytterligare några framgångsrika filmer i Europa sökte hon sig till Hollywood efter millennieskiftet. Hon gestaltade då den kvinnliga huvudkaraktären i de båda filmerna The Borne Identity 2002 och The Bourne Supremacy 2004.

Hon återvände till Tyskland för att fortsätta arbeta med tyska och internationella regissörer som Christopher Smith och Robert Young m.fl.

Tillbaka i USA fick hon den kvinnliga huvudrollen “Tania” i film nummer två av de filmer som skildrade Che Guevaras liv, den regisserades av Steven Soderbergh 2008.

Hon har också gästskådespelat som den armeniska maffians överhuvud i polisserien The Shield.

http://akas.imdb.com/name/nm0004376/

13 May, 2011

Movie: Blade Runner

Blade Runner finns i två tappningar en med Harrison Ford som med rösten guidar oss igenom handlingen och en Directors Cut som är utan denna.  Personligen tycker jag faktiskt bäst om den version där vi guidas genom storyn då jag upplever det som ganska svårt att hänga med annars.

Storyn i sig är ganska ordinärt enkel ur ett SciFi perspektiv. Jorden/människan har skapat artificiella människor, replicants, att använda som krigare, prostituerade etc. där människan själv inte vill eller kan tjänstgöra.

Det är en ganska mörk film utspelad i en framtid där man byggt ut staden genom att bygga byggnader utanpå gamla byggnader. Det regnar konstant och verkar vara en ganska ruffig miljö.

Ett antal replicanter har rymt och Rick Deckard, Harryson Ford, är en fd deckare som återkallas i tjänst för att fånga eller likvidera dessa rymlingar.

En del bra skådespelare är med som Harryson Ford, Rutger Hauer, Sean Young, Edward James Olmos, Daryl Hannah m.fl.

Intressant SciFi film med ett lugnt tempo trots den action som ändå är basen för filmen. Rutger Hauers gestaltning av en soldatreplicant som bara vill leva ger ett starkt intryck.

23 March, 2011

Movie: The Remains Of The Day

Svensk titel – “Återstoden av dagen”

Filmen utspelar sig under förkrigstiden i England då klasssamhället var mer utpräglat.

En butler. Mr Stevens, viger hela sitt liv åt Darlington Hall och den Herre som äger detta grandiosa ställe. Lord Darlington har Nazi- sympatier och man får vara med vid en del historiska skeenden i huset. Det är dock inte de historiska skeendena som är fokus i filmen utan Butlerns oförblommerade lojalitet mot sitt kall och sin Herre. han förnekar och förtränger så väl sin fars död pga. en viktig kväll på slottet och även den kärlek han egentligen hyser till den husa, Miss Kenton, som han anställer till Darlington Hall.

Hela filmen präglas av undersköna vyer från den engelska landsbygden, svunna tider och bråda dagar.

Mr Stevens /The Butler spelas fantastiskt bra av Anthony Hopkins

Miss Kenton / husan spelas tillika fantastiskt utav Emma Thompson

Flera kända skådespelare är med i filmen och bl.a. gör Christopher Reeve en hedervärd rollfigur som sedermera tar över Darlington Hall.

En sorgsam och vacker berättelse.

Rekommenderas varmt!

http://www.imdb.com/title/tt0107943/

http://www.imdb.com/video/screenplay/vi1022558489/

17 March, 2011

Fusions Jazz, en fas?

Under min tid som musicerande ungdom gled jag runt mellan olika musikstilar.

Först var det vanlig hederlig rock, sen blev det mer melodiös rock och sen mer symfonisk rock. Lite enkelspårigt men man måste ju börja någonstans.

I 13-14 årsåldern åkte jag på språkresa till England och där träffade jag ett helt gäng med tjejer från Umeå. Vi fick väldigt bar kontakt med varandra (konstigt 🙂 ) och började umgås även efter att resan var slut.

Umeå var då lite av ett centrum för Jazz och då menar jag alla former av Jazz. Det som nog betraktades som mest cool just då var nog inspirerat av John Coltrain och Charlie Parker. Fantastisk Jazz att lyssna på med otroligt duktiga musiker. Inga gränser fanns och de kunde i stort sett göra vad som helst på sina instrument.

En bror till en tjej, som jag bodde hos när jag hälsade på i Umeå, var musikstuderande gitarrist och eftersom jag också är gitarrist blev det till att utbyta idéer och tankar. Han var helt inne på Jazz men var, enligt hans syster, lite avundsjuk på oss rockare och våra solon. Jag blev i alla fall introducerad och inspirerad av Fusions Jazz.

Fusions Jazz är, precis som namnet anger, en fusion mellan olika musikstilar. Vi tar klassiska tongångar och blandar med Jazz eller Jazz och blandar med rock etc.

Miles Davis, här började det hela. Fantastisk musik och otroliga musiker samlade i ett underbart arrangemang. jag hade förmånen att i ett senare skede i livet få se Miles uppträda på en festival i bergen ovanför Nice i Frankrike, underbart!

Men Miles spelade ju trumpet och jag spelade gitarr. Jag ville hitta någon förebild som jag kunde känna en anknytning till. Miles hade plockat med en ung gitarrist vid namn John McLaughlin som gjort stora rubriker efter sina insatser.

John McLaughlin för mig var på den tiden Mahavishnu Orchestra. Ren skramlig ljuv blandad musik med musikaliska ekvilibrister. Jag var i en musikers Nirvana! Att han snöat in på någon sekt brydde jag mig inte så mycket om, det var hans val och så länge det inte skadar någon annan så…. förövrigt samma som Santana var/är med i (därav namnet Devadip).

Efter detta insteg bestod mitt musikliv av endast Fusions Jazz i alla dess former.

  • Mahavishnu Orchestra (John McLaughlin)
  • Shakti (John McLaughlin)
  • Larry Coryell and The Eleventh House band
  • Miles Davis
  • Dixie Dregs
  • Al di Meola

med flera….

Jag var nog fast i Fusions Jazzen i 5-6 år innan jag kunde börja uppskatta annan musik igen. I dag lyssnar jag mer sporadiskt på Fusions Jazz och är nog mer av en allätare.

Jag tror att Fusions Jazz för de flesta är en fas man går igenom. Intensiv, som musiker berikande och väldigt utmanande.

10 March, 2011

Progressiv musik, vad var det egentligen?

Under min uppväxt var Progen en ganska stor del av det svenska musiklivet.

Vi hade band som Nationalteatern, Hola Bandoola Band, Fria Pro, Motvind etc.

Min bild av den progressiva musiken var ganska länge en vänsterpolitisk institution där man med hjälp av musikens stöd stod på barrikaderna för “sakens” skull.

Det var inget fel på musiken i sig men den var kanske inte alltid i fokus och en del var riktigt usel.

Mina favoriter var Trettioåriga Kriget och Dimmornas bro som jag såg ett flertal gånger på Musikverket på Södermalm i Stockholm. Svettig in-rökt lokal utan några alkoholrättigheter med fantastisk musik där man nästan satt i knät på musikerna. Ahhh det var tider.

Men jag vidgade mina vyer och började lyssna på väldigt bra musik från USA & England och blev oerhört förvånad över att även detta kallades för progressiv musik. Tänker man på vad ordet betyder så är det mer förståeligt men jag hade ju bilden som jag beskrev ovan med mig i bagaget.

Nu hade jag funnit Kansas, nästan symfonisk rock med smått religiösa texter. Detta var progressiv musik???? Jag förstod ingenting, var fanns den röda fanan och slagorden?

Det var nu jag upptäckte den progressiva musiken på riktigt.

Jag fann band (förutom Kansas) som:

  • Rush
  • Electric Light Orchestra
  • Yes
  • Emerson, Lake & Palmer
  • Genesis
  • King Krimson

med flera…..

För mig var det som att komma hem, det var musiken jag var intresserad av inte “det andra” som var en del av den svenska Progen.

Lyssna gärna på något av banden som jag listat ovan, det är helt klart värt det.

27 February, 2011

Texter eller Musiken?

En teori jag har är att man antingen lyssnar på musiken i sig eller så fokuserar man på texterna och dess innehåll.

Det är mest en fråga om hur man finner sitt eget njutningscentrum. Själv har jag alltid fokuserat på musiken. Därmed inte sagt att jag inte tycker om rösterna i musiken, jag är exempelvis förtjust i opera. Vackra röster men omöjligt att höra vad de sjunger om (fast det är ju alltid kärlek eller död så det är ganska enkelt). Jag ser nog rösten som ännu ett vackert instrument.

De som inte lyssnar på samma sätt som jag, t.ex. min hustru, fokuserar mer på det poetiska i texterna. Om poesin är god och ämnet berör är det viktigaste för dessa (naturligtvis måste låten i sig vara bra också).

Tro nu inte att jag ser dessa som motsatser där det ena är bättre än det andra. Nej de är tvärt om två sidor av samma mynt och jag önskar att jag hade båda förmågorna samtidigt. Tyvärr är jag usel på texter men som ett led i att försöka lära mig nytt så har jag sammanställt några som jag gillar:

  • Epitaph – “Confusion will be my epitaph” – King Crimson – – Ett underbart eftermäle
  • San Jacinto – “Thick cloud – steam rising – hissing stone on sweat lodge fire..” – Peter Gabriel – – sorgligt men sant
  • Bohemian Rhapsody – “I don’t want to die, I sometimes wish I’d never been born at all..” – Queen – – Panik…..
  • Amsterdam –“Vid en kaj i Amsterdam…” – J Brel (Tommy Körberg) – – Synd att jag inte kan franska…..
  • Reach – “If I could reach, higher, Just for one moment touch the sky….” – Gloria Estefan – – Finns ingen bättre OS låt textmässigt
  • Winter – “..When you gonna love you as much as I do…” – Tori Amos – – En sång om hennes far, väldigt fint..

Och sen finns det hur mycket som helst att lyssna på som jag ännu inte lyckats hitta.

Att uppskatta musik på exempelvis andra språk där jag inte förstår någonting är däremot ingen bekymmer för mig. Så som motpol ger  jag några exempel:

  • Pour Que Tu M’aimes Encore – “J’ai compris tous les mots, j’ai bien compris, merci..” – Celine Dion – – Som sagt, fattar ingenting
  • Cherche encore – “..” – Celine Dion
  • Que Te Pedi – “..” – India
  • Preciosa – “..” – Marc Anthony

Med flera med flera….

Sen finns det ju en uppsjö rent instrumental musik, men det får bli en annan gång.

I Love Music!!

Tags: ,
%d bloggers like this: